Nürburgring Hit and Run – går det ens?

Nürburgring Hit and Run – 320 maxade mil i en "patinerad" 996'a vid namn Sot

Det finns resor man planerar länge, och så finns det resor som mest känns som att man tittar på varandra, nickar och åker. För en och en halv månad sedan gjorde jag och min kompis Petter precis det senare. Vi satte oss i min snart 30 år gamla Porsche 996 i Stockholm och körde söderut. Målet var Nürburgring. Inte med följebil, inte med trailer, inte med särskilt mycket marginal.
 Bara bilen, vägen och ett upplägg som var lika enkelt som smått vansinnigt: drygt 160 mil ner, ett varv på ringen med Misha för hans Youtube-kanal, och sedan samma sträcka hem igen.

Inte vilken Porsche som helst

Det här är inte heller vilken 996 som helst. Det var min första Porsche. Bilen har dessutom en speciell plats i Bidders Highways historia, eftersom den var den första bilen som någonsin såldes på plattformen. Så blir det ibland när man startar något nytt. Ingen annan står direkt och stampar för att bli först ut, så man får börja med sitt eget. Jag sålde bilen, hade massa andra betydligt finare kärror däremellan, saknade den mer än jag hade väntat mig, och när den dök upp igen köpte jag tillbaka den för ungefär ett år sedan. 

Sedan dess har jag hunnit göra den mer till min igen. Ny inredning, lite bättre modifieringar, finlir. Men i grunden är det samma bil som många av er redan har sett i nyhetsbrevet och som vissa minns från originalauktionen som ni hittar HÄR. 

Den är inte perfekt. Långt därifrån, faktiskt. Skicket är rätt slitet, vilket nog är ett vänligt sätt att uttrycka det. Men där det räknas är den stark, och dagarna innan avfärd fick jag dessutom ovärderlig hjälp av Kosse på RevTech Nordics i Stockholm för att få bilen i tillräckligt bra skick för att faktiskt klara utmaningen. 

Det säger också en del om hela projektet. Det här var ingen bil som rullades ut ur garaget efter ett halvårs överrestaurering och tre varv runt kvarteret. Det var mer ett ärligt försök att förbereda en gammal, rätt hårt använd 996 så gott det gick, och sedan helt enkelt lita på bilen. Det mesta hann vi få ordning på. Synd bara att motorfästena var försenade och aldrig kom på plats innan vi skulle åka. Ni kommer att förstå varför när ni ser videon.

Frågan vi ställde oss: Är detta verkligen görbart?

Det är också det jag gillar med hela den här resan. Den var inte tillrättalagd. Ingen putsad contentövning. Ingen bil som bara rullar ut när väderprognosen, ljuset och logistiken är exakt rätt. Bara min gamla trotjänare och en fråga som kändes värd att få svar på: Går det att köra en sådan här bil från Stockholm till Nürburgring, ge den vad den tål där den hör hemma, och sedan köra hela vägen hem igen? 

Svaret kom snabbare än väntat. Ja, utan minsta tvekan. Bilen satte inte en enda fot fel. Den stormade hela vägen ner genom Europa, höll hög fart på autobahn i timme efter timme och tog sig sedan an The Green Hell på precis det sätt man hoppas att en riktigt bra entusiastbil ska göra. Utan dramatik, utan överraskningar, eller ja lite svajigt om du frågar Misha, och utan att kännas som ett ömtåligt projekt som när som helst skulle börja protestera. Snarare tvärtom. 

På autobahn låg vi stadigt norr om 250 km/h under flera timmar. Det låter hårt, särskilt i en snart 30 år gammal bil. Men 996:an bara åt mil. Och när vi väl kom fram satt vi inte där som två urblåsta idioter med tinnitus och dåliga beslut i bagaget. Vi hade bara haft en riktigt bra dag i en riktigt bra bil. 

Väl framme på ringen väntade nästa höjdpunkt. Misha tog ratten, gjorde sin grej och gav bilen en ordentlig tumme upp. Den kanske finaste kommentaren av alla var att han trodde att bilen kostade ungefär dubbelt så mycket som den faktiskt gjorde. Det säger ganska mycket, tycker jag.

996: Den fula ankungen - eller är den verkligen det?

996 är fortfarande en modell som en del gärna pratar ner. Många ser den som den minst attraktiva 911-generationen. Jag håller inte med. Inte när man väger in vad man faktiskt får. Körkänslan är där. Karaktären är där. Varumärket behöver ingen introduktion. Och prismässigt är det fortfarande svårt att hitta särskilt mycket som ger samma sportbilskänsla per krona. Ett tag till iaf... 

Särskilt i en bil som den här, där fokus aldrig har legat på att vara perfekt på parkeringen. Den ska kännas levande. Lite rå. Lite mekanisk. Tät i responsen och tydlig i allt den gör. Originalauktionen beskrev den ganska träffsäkert som en 996 med rejält trackday-fokus, med Öhlins Road & Track, halvbur och GT3-skalstolar, men ändå fullt användbar på väg. Just den kombinationen är förmodligen större delen av förklaringen till varför resan blev så bra. Den har tillräckligt mycket motorsport i sig för att kännas speciell, men fortfarande tillräckligt mycket bil kvar för att klara vardagen. Och uppenbarligen även 320 mil tur och retur till Nürburgring. 

Det finns förstås också något väldigt tillfredsställande i att en gammal, lite kantstött 996 får åka ner till ringen, bli körd av en lokal hjälte och komma därifrån med hedern helt intakt. Inga stora åthävor. Inget poserande. Bara ett kvitto på att gamla entusiastbilar fortfarande har mycket mer att ge än många tror.

Get out and drive

Vi är många som älskar entusiastbilar i teorin. Färre använder dem så mycket som vi egentligen vill. Det är lätt att skjuta upp körningen till “rätt dag”, “rätt helg” eller “sen när allt är klart”. Men bilar som de här mår bäst av att användas. De ska bli varma. De ska få jobba. De ska få ta dig någonstans där resan i sig är hela poängen. För mig blev den här turen ett väldigt tydligt kvitto på exakt det. En bil jag redan gillade ännu mer när jag kom hem. 

Det finns mycket att säga om marknad, värde och vilka modeller som är undervärderade eller missförstådda. Men ibland räcker det att en bil bara gör jobbet så bra att man kliver ur och tänker: ja, det är därför man håller på. 

Och medan jag skriver det här står samma 996 utanför kontoret. Jag tog den hit i morse. Precis så vill jag att entusiastbilar ska användas. 

Ut å kör nu! Vi ses!

Jacob Odqvist, VD Bidders Highway

Se hela klippet från Mishas varv med Sot nedan. Vad tycker du? Lämna en kommentar!